Jobba på mig själv
Jag har bara ångest, över allt. Skulle vilja göra allt som gick i världen för att slippa vara stressad och ha ångest. Jag klarar inte av att sätta så höga krav på mig själv, och sen inte göra ett skit istället. Jag fungerar inte så, jag har alldeles för höga krav och det ger mig ångest vilket leder till att jag inte gör någonting alls istället. Jag vill bara ha sommarlov, skita i skolan och jobba på min socialafobi som jag mår jätte dåligt över, jag kan inte ens ha på mig shorts, klänning eller bikini som alla andra för att jag är så rädd. Jag vet inte varför jag är rädd, jag bara är det. Men jag svettas ju ihjäl med jeans? Det är så sjukt. Jag vill nästan ha vinter pga detta.
Jag önskade att jag inte tänkte såhär, det finns mycket större problem här i livet. Men detta är något jag verkligen mår dåligt över, jag klarar inte av detta. Klarar inte av att möta nya människor för allt har bara blivit värre, för ett halv år sedan tänkte jag inte alls mycket på detta, allt har blivit värre och min stamning har blivit värre. Varför klarar jag inte av att vara normal, varför klarar jag inte av att prata när jag är omringad av massa människor. Visst, jag har alltid tyckt det varit lite jobbigt att prata bland människor, men inte såhär? Jag kunde inte ens åka buss ensam förra året, men i somras lärde jag mig. Just nu kan jag inte gå och handla i en matbutik ensam, jag kan inte åka spontant in till stan ensam för att möta en kompis där för jag måste vara föreberedd och ställa in mig på att åka till stan? Haha, sjukt vad ospontan jag har blivit. Jag avstår helst fester för det är sjukt jobbigt,jag går upp vid 07 på morgonen för att kunna gå ut och springa/powerwalka för att inte möta på någon, för jag klarar inte av när folk kollar på mig samtidigt som jag tränar, därför går jag inte på gym.
Jag skäms, såååå mycket att skriva ut detta. Jag är fortfarande samma person, jag är snäll och omtänksam, jag bryr mig om andra och delar med mig. Men det är mig själv jag har problem med, jag har problem med att vistas bland människor jag inte känner och jag är obekväm i alla slags situationer där det är mycket människor omringad av mig. Jag skäms, men jag ville bara dela med mig och jag ska börja jobba på mig själv, men det är jobbigt när nästan inga vet om detta. Berättade för mina föräldrar för någon vecka sedan och började gråta, berättade även till mina vänner. Och nu vet ni. Tänker inte skriva ut alla mina problem kring detta för det känns som att alla kommer ändra syn på mig, det är så mycket mer och jag vet att många utav er inte kommer förstå då mycket av dessa saker är en självklarhet för er? Visst är det självklart att klä sig i shorts och klänning på sommaren? Att gå och handla i en matbutik ensam? Även kunna ta sig komunalt ensam utan problem? Ingen big deal för er? Men för mig kan det vara världens jobbigaste och något som kan ge mig ångest en vecka innan typ..